Slutsats i förväg: Liverpool genomförde under sommaren 2026 en total ombyggnad av sin anfallslinje. Nyförvärven Barcola, Munoz och Araujo tillförde fart och energi, men avsaknaden av en naturlig vänsterfotad högerkant, tunnheten på ytterbackspositionerna och att man lät Salah och Robertson lämna gratis har skapat betydande risker i balansen mellan omedelbar slagkraft och truppstruktur. Den forne backen Stephen Warnock gav betyget ”5/10, riktigt dåligt”, medan Jamie Carragher ansåg att det var ”okej, men uppenbart obalanserat” – och just den oenigheten säger något viktigt om hur riskfylld den här ombyggnaden faktiskt är.
1. Översikt av värvningarna: Fem spelare in, enorma summor på anfallet
Liverpool genomförde fem viktiga värvningar under sommaren, med en total investering som placerade klubben i toppen av Premier League.
Victor Munoz var först in. Liverpool aktiverade hans utköpsklausul på 40 miljoner euro (cirka 34,5 miljoner pund) i kontraktet med Osasuna och snodde därmed spelaren framför näsan på Newcastle. Den spanske landslagsmannen spelade 12 lyckade dribblingar i La Liga förra säsongen och blev den första U23-spelaren sedan Ousmane Dembélé 2019 att nå den siffran i en och samma match. Hans snabbhet och direkthet var precis vad Liverpool saknade förra säsongen.
Ronald Araujo anslöt på lån från Barcelona med en köpoption på 55 miljoner euro (cirka 47 miljoner pund). Uruguayaren har överraskat positivt på högerbackspositionen och har redan trängt Frimpong till bänken. Enligt Football Insider är Liverpool villiga att aktivera köpoptionen om Araujo håller nuvarande nivå, men klubben har inte bråttom – Iraola planerar att utvärdera försvarsalternativen under säsongens andra halva.
Bradley Barcola var sommarens tyngsta värvning. Förhandlingarna med Paris Saint-Germain pågick i flera veckor och landade till slut på 106 miljoner pund plus 17 miljoner i rörliga tillägg, med ett tak på 123 miljoner pund. Den 23-årige franske yttern gjorde elva mål i Ligue 1 förra säsongen och hans förväntade målvärde (xG) placerade honom bland de fem procent bästa yttrarna i Europas fem stora ligor. Han hade i genomsnitt 8,69 bollberöringar i motståndarnas straffområde per match – sjunde bäst av över 1 500 spelare. Ännu mer relevant: hans antal bollåtervinningar på offensiv planhalva i Europas fem stora ligor rankades nionde bäst, vilket passar Iraolas krav på högintensiv press perfekt.
Dessutom värvades Jérémy Jacquet från Rennes för 55 miljoner pund, Ifeanyi Nduqu från Austria Wien för 2,57 miljoner pund, och Luca Bruggemans från Genk för 28,3 miljoner pund – den sistnämnde lånades omedelbart tillbaka.
2. Gratisavgångarna: Slutet på en era för Salah och Robertson
Mot bilden av alla värvningar står att flera nyckelspelare lämnade gratis.
Mohamed Salah meddelade i mars 2026 att han lämnar klubben efter säsongen, och parterna kom överens om att avsluta kontraktet som egentligen löpte till 2027. Egyptiern kom från Roma 2017 och lämnar efter nio år med 255 mål på 435 matcher – tredje bäst i klubbens historia, efter Ian Rush och Roger Hunt. Han är den utländska spelare som gjort flest mål i Premier Leagues historia och vann två ligatitlar och en Champions League under sin tid i klubben.
Andy Robertson lämnade också som free agent. Skotten kom från Hull City 2017 och gjorde 378 matcher och 14 mål under nio år, med segrar i Champions League, Premier League och klubblags-VM på meritlistan. I sitt avskedsuttalande sa han: ”Jag vill spela, det är där diskussionen börjar… Jag tror fortfarande att jag kan spela på hög nivå.” Tottenham, Atlético, Napoli och Juventus har alla visat intresse för den 32-årige veteranen.
Dessutom lämnade Ibrahima Konaté gratis, och Curtis Jones gick till Inter för cirka 30 miljoner pund. Det innebär att Liverpool tappade tre spelare på startspelarnivå utan att få en enda krona i transferintäkter.
3. De strukturella problemen: Tomrummet till höger och oron på ytterbackarna
Antalet värvningar är högt, men de strukturella hålen i truppen är fortfarande skriande tydliga.
”Vänsterfotsvakuumet” till höger är det mest framträdande problemet. Salah lämnade inte bara en position, utan en taktisk funktion – förmågan hos en vänsterfotad spelare att skära in från höger och skapa avslut. För närvarande är samtliga yttrar i Liverpool högerfotade. Carragher är tydlig: ”Vi har många spelare på samma position, och jag är inte säker på hur vi ska lösa högerkanten. Det ser helt enkelt ut som en obalanserad trupp.”
Djupet på ytterbackarna är också bekymrande. Efter Robertsons avsked saknar Liverpool en beprövad ersättare på vänsterbacken. På högerkanten har Araujo visserligen fungerat bra som tillfällig lösning, men att långsiktigt använda en mittback som ytterback är inte hållbart under en intensiv säsong.
Mittfältet pekas också ut av den forne backen Warnock som ett område som behöver förstärkas. Med Jones borta och ett fullspäckat spelschema är frågan om rotationsdjupet räcker.
4. Delade meningar: 5/10 eller ”okej”?
Bedömningarna av sommarens transferfönster går isär kraftigt.
Stephen Warnock gav ett mycket hårt betyg: ”Ärligt talat, 5/10 är för generöst. Från Liverpools perspektiv är det riktigt dåligt.” Hans huvudargument: Liverpool var tidigare kända för att ”hitta okända juveler”, men har nu blivit en klubb som betalar enorma summor för redan etablerade spelare – en grundläggande förändring av modellen. Under de senaste tre transferfönstren har klubben spenderat cirka 364 miljoner pund på Wirtz (116 miljoner pund), Isak (125 miljoner pund) och Barcola (123 miljoner pund), samtidigt som man släppt de flesta spelare gratis. Han påpekar särskilt att trots att Salahs avsked var känt sedan länge, värvade klubben aldrig någon riktig högerkantsspelare.
Jamie Carragher formulerade sig mer återhållsamt: ”Jag tycker det är okej, faktiskt. Huvuduppgiften var att förbättra kanterna, och de hämtade två yttrar… Men den största besvikelsen är att vi visste att Salah skulle gå, och ändå fick vi inte in en riktig högeranfallare.” Även han pekade på problemen med ytterbackar och mittfältsdjup.
Det båda är eniga om är att ingen ifrågasätter Barcolas individuella kvalitet – Carragher kallade honom ”en riktig värvning”. Oenigheten handlar om bedömningen av ”vad man löser först och vad man löser sedan”. Warnock fokuserar på alternativkostnaden och hur färdig truppen är, medan Carragher är mer benägen att erkänna att förnyelsen av anfallslinjen var brådskande.
5. Iraolas uppgift
Den nya tränaren Iraola står inför följande situation: han har fått en grupp talangfulla spelare i en strukturellt ofullständig trupp och måste under säsongens gång kompensera för bristerna genom taktiska justeringar.
Både Barcola och Munoz föredrar att attackera från vänster, vilket innebär att Iraola kan behöva hitta en lösning där en av dem anpassar sig till högerkanten, eller förlita sig på överlappande ytterbackar för att skapa bredd. Araujos starka insatser på högerbacken erbjuder en oväntad lösning, men uruguayanen är i grunden mittback och hållbarheten i en långvarig tillfällig roll är tveksam.
Den största frågan är: när säsongen går in i det täta matchschemat, räcker rotationen på kanterna, och kommer kreativitetsunderskottet till höger att utnyttjas riktat av motståndarna? Den här truppens tak avgörs av hur snabbt Barcola anpassar sig, medan golvet avgörs av huruvida ytterbackarna och mittfältet drabbas av skadeproblem. Ett högt spel – och alla marker ligger redan på bordet.
Kommentarer